The revolution will be streamed: Om att låta solidaritet äga rum gemensamt

Ingen som visste om vad som hände i Egypten – och som nu kanske håller på att hända i Yemen, Algeriet, Syrien Libyen, Bahrain m.m. – kunde ignorera Al-Jazeeras rapportering, mera precist deras live-stream.

Gill-Scott Heron är känd för att ha sagt att “The revolution will not be televised”.

Tror kanske den här meningen behöver uppdateras: The revolution will be streamed. För, det blev den ju. Men för oss – de som inte var på plats på Tahrir square. Herons sanningar är så klart fortfarande giltiga. Revolutionen i Egypten var f.ö. inte någon “twitter-revolution” eller “facebook-revolution”, även om den mycket uppmärksammade egyptiske Google-marketing-executive Wael Gohnim gillar att kalla den en “Revolution 2.0”.  (Måste akta sig för sådanna catchy slogans. Någon som har intressant information om denna Gohnim, som verkar ta en nyckelposition i post-Mubarak förhandlingarna?)

Nåvel. Angående det här med att revolutionen skulle bli strömmad på Al-Jazeera. Copyriot skrev mycket intressant om det här med att inte bara låta revolutionen och upproret äga rum (vilket den måste – den kan inte sändas på TV), men även låta solidariteten äga rum. Mest vanligt var gaturummet, med demonstrationer framför ambassaden. Som kan fylla flera funktioner, bl.a. att hitta varan, kommunicera till det egyptiske folk (någon hade en mobiltelefon med som vi kunde ropa igenom till Tahrir Square).

Men visst var det så att vi mest satt där ensamma bakom våra datorer och kollade på Al-Jazeera? Om inte en “distant suffering“, som Luc Boltanski beskriver mycket av samtidens politiska medvetande, då kanske en “distant solidarity” – en distancerad solidaritet? Mycket likt den skambaserade affektiva politik, som Adam Curtis har kallad “Oh, Dearism”.

Men kanske bliver solidariteten mer distancerad just för att vi är ensamma?

Därför tog vi faktisk en projektor ner i Café Under Konstruktion på Nørrebro i KBH för att uppleva bilderna och rapportering från revolutionen ihop. Vredens dag var førsta gång och sen blev caféen i mindre grad ett ställe att se Al-Jazeera, i bland bara på små datorer, som när t.ex. Mubarak gjorde sin Worst.Speech.Ever. En kväll var det 3 föredrag med en som hade följt med och kunde ge överblik, två som hade varit i Kairo och lämnade just på dagen d. 25. januari, och en sista som förklarade hur nätaktivister kunde solidarisera med egypterna. Efter Mubarak lämnade sin position som president, arrangerades firande i caféen, som fick flytta eftersom så många människor ville komma dit.

Tror den ensamma upplevelsen af revolution genom TV-skärmen odlar mycket glädje, men också i någon grad apati och i högsta grad likgiltighet. Typ som att man inte ler till komedie-serier, när man ser dem ensam. Affekterna är inte lika intensiva, de har ingen att kommunicera till.

Att se Al-Jazeera streama revolutionen live tillsammans med andra odlar mer intensiva affekter, vilket förpliktar personer inför varann – vi som upplever det ihop – och mot de som revolutionen handlar om, vilket inviterar till att konspirera, planera, tänka, agera, se varan i ögonen för att korrigera våra egna reaktioner etc. Det påminner oss om, att kanske blir revolutionen strömmad, men det betyder inte att vi behöver bli passiva.

Måske lignende:

One thought on “The revolution will be streamed: Om att låta solidaritet äga rum gemensamt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *