Indignation

Mycket prat om indignation dessa dagar. Stephane Hessel, medskrivare av FNs människorättigheter, ger ut en pamflett. Spanska protester går under namnet Los Indignados. Tidningen Brand har temanummer om de indignerade.

Vad är indignation? Fel fråga. Affekter ‘är’ ingenting, utan de gör någonting. Vad gör indignation?

Copyriot definierar indignationen:

Indignationen är till sitt väsen moralisk och självgod. Den utgår från ett bestämt begrepp om “anständighet” (dignity) och riktar ilskan mot dem som anses bryta mot anständighetens regler.

Indignation är alltså i familj med ilska, eftersom det har överskridandes av gränser som sin utgångspunkt. Men det finns skillnader mellan indignationen och ilskan. Jag skulle säga att indignation inte enbart riktar sig mot det som överskrider dennes gränser. Ilskans spektrum – från irritation, vrede och hat – riktar sig direkt mot ett objekt, som det begär att underminera och förstöra. Indignationen skiljer sig mot vreden genom att rikta sig indirekt, mot en mobilisering. Den riktar sig mot en annans mobilisering. Indignationen begär också att underminera det objekt som överskrider dess gränser, fast genom att åberopa “anständighet” och därigenom mobilisera “samhället”.

Problemet med indignation, och grunden till att denna affekt så ofta slutar i maktlöshet, är att “samhället” inte mobiliseras. Indignationens medel är just denna indirekta vägen. När den inte går, står indignationen ensam, inkapabel att känna ilska riktad direkt mot objektet.

Copyriot igen:

Indignationen är en affirmativ affekt. Den utgår från att vi kan veta hur en bättre värld skulle arrangeras.

Sagt annorlunda: indignation utgår från att det finns ett samhälle. Om någon skulle påpeka att “samhället” kanske inte finns längre, åtminstone som något sammanhängande nivå där det går att intervenera, skulle det indignerade tappa sin grund. Den indignerade känner bara sin ilska om den kanaliseras genom “samhället”.

En fråga måste ställas: vilken skillnad skulle det innebära om de indignerade (‘los indignados’) i stället kallade sig de ilskna (“les enrages“)?

Eftersom den indignerade bara känner ilska genom föreställningen om samhället, tar den indignerade också alla dess kategorier för givet: “ekonomin”, “kulturen”, “det sociala”, “arbete”, varan osv. Den indignerade blir oförmögen att rikta sin indignation mot alla dessa saker, eftersom själva indignationen förutsätter dem. Copyriot introducerar därför en motsättning till indignationen:

För att ifrågasätta arbetet och varuformen räcker det inte med indignation. Då krävs kritik.

Här menas en kritik som inte utgår från “anständighet” – dvs. som utgår från föreställningen om “samhället”, och dess kategorier. Kritik innebär att just ta isär allt detta.

Motställningen ‘indignation vs. kritik’ känns ändå också missförstådd. Det finns utan tvivel grund att kritisera indignationen. Men indignation uteslutar inte kritik, utan i vissa fall är det den drivande affekten bakom kritiken. På samma sätt måste även ‘den indignerade kritiken’ kritiseras.

Poängen kan tydliggöras genom ett exempel. Någon frågade om indignationen mer grundläggande är “en moral som helt och hållet hadde sin grund i känslorna”. Jag tror inte så. Vi hamnar lätt i föreställningar om ‘känsla vs. förnuft’ av just den anledning att kritik inte i sig själv är en affekt. (Det de på 1800-talet kallade ‘förnuft’ måste altid ha någon affekt med sig – att vara en kropp innebär att alltid på något sätt beröras. Även intellektuell distans är någon sorts komplex emotion, animerad av t.ex. rädsla för sårbarhet).

En vis typ av kritik alltid animeras av en vis typ av affekt. Därför måste det finnas ett antal olika genrer av kritik: från nihilistisk kritik över offrets kritik, från fascinationens kritik till hatets, vilket inte är det samma som indignationens, kritik etc. etc.

Med det här återupplivas en serie som länge har varit i viloläge här på commoniser kring affekternas politiska roll. Titlen var tidigare ‘Förberedelse till en affektbaserad politik‘ men för lätthetens skuld kommer serien bara att strålar genom många av de inlägg som taggas affekt. Ibland ska jag försöka koncentrera mig kring enskilda affekter. Denna gång alltså indignation.

2 Replies to “Indignation”

Comments are closed.